När vi längtar finns en riktning framåt eller bakåt. Men är det möjligt att längta och samtidigt vara här? Att vara nöjd och samtidigt ha önskningar?
Är det förenligt att vara stilla i rörelse? Att vara i rörelse i stillhet?
Planterade om pelargoner och sådde frön för någon vecka sedan. Sommarblommor, örter, tomat och peppar. Mamma hjälpte mig, guidade och berättade hur.
Satte en ny omgång kombucha förra veckan. Spännande att se hur denna kultur kommer att växa till sig.
Pappa och jag delade tankar om trädgården. Var ska ölandstoken stå om vi väljer att plantera lavendel?
Det är lätt gjort att leva där framme, i sedan, nästa vecka, i sommar. Det är enkelt gjort att vara i morgondagen. Och samtidigt när vi står med händerna i myllan, känner den svala, fuktiga jorden forma sig efter våra fingrar, när de små, små fröna lägger sig till rätta i krukan och låter jordtäcket stilla omsluta dem, är vi fullständigt här. Vi är mitt i nuet med en dröm om framtid.
Jag ser fram emot att få vara med om undret när frö blir till växt, när en kultur skapar dryck, när pelargonen slår ut i blom. När stunder av här och där, nu och då möts, vävs samman och blir till ett nytt nu. Att få känna glädje över det som är.
artexista 