Under veckan som gått har jag fått mina fönster tvättade. Det innebär samtidigt att jag upplever lägenheten annorlunda. Jag ser ut.
Att se ut kan innebära en längtan ut. Ut till den skimrande gröna, ut till de sjungande fåglarna, ut till solen, ut till gemenskap, ut till promenaden, ut till…
Det kan också innebära en känsla av att vara sedd och synliggjord. En upplevelse av att inte kunna gömma mig, att vara exponerad och tittad på.
Våren är som en rörelse mellan dessa poler – att vilja ut och samtidigt känna mig lite naken.
Det finns en längtan till de ljumma sommarkvällarna, hasa ner till innegården, vattna i rabatterna och småprata med grannarna som också sitter ute i kvällningen.
Infinner sig gör också känslan av att vara blek och grå, inte riktigt veta vad jag ska sätta på mig, endera för varmt eller för kallt, för grovt eller lätt.
Vi går mot sommaren, värmen och grönska – vi får välja om vi vill möta sommaren inne eller ute. Val som vi ständigt stå inför: ska jag stanna kvar här i mitt trygga bo, innanför persienner och jalusier, eller ska jag våga mig ut i omvärlden utan direkta försäkringar.
Mina fönster är nytvättade.
Under helgen ska jag ge mig ut på kombuchakurs.
artexista 