Tillit

IMG_0758I dag åkte vovvarna och jag tåg för första gången tillsammans. Och ja, det var premiäråkning för Goya och Picasso. De var exemplariska. Satt fint på sätet, sov långa perioder. Lugna och trygga. Ibland ett skall eller två när någon objuden steg in i kupén. Ganska snart var detta vårt territorium. Även konduktören fick sig ett morr.

När vi kom fram till Stockholm hade jag inte riktigt bestämt om vi skulle ta tunnelbana, taxi eller gå. Det löste sig med att vi tåg hissen från perrongen – mycket smidigt – där vi fick sällskap med en annan hund och matte. Mycket mer rutinerade än oss. Matte berättade att hon även flugit med sin pälskling. Två hundar per flygtur får tydligen sitta i kabinen.

När vi kom ut från T-Centralen snöade det ordentligt. Det var blött och grått, men småkillarna pinnade på. Vi traskade på Drottninggatan fram, förbi Gamla Stan och till Söder utan något som helst knorr. Väl framme var vi alla tre blöta och rejält smutsiga om tassar och stövlar.

I flera år har jag dragit mig för att resa med Goya och Picasso på tåg. Har varit rädd för hur det ska gå. Har varit stressad över hur de ska uppföra sig och hur jag ska klar situationen. Just nu kan jag känna att det varit ett enormt slöseri med oro!

Och varför i all sin dar’ har jag varit oroad över mina hundar? Det är ju jag som är problemet! Det är ju jag som inte har tillit och litar på/till att det ska fungera. Det är ju jag som är stressad.

Goya och Picasso är fantastiska. De lär mig nya saker varje dag. Dagens lektion innebar att känna tillit.

Tack älskade Goya och Picasso.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s