Ja, så var det min tur. Influensa. Inget konstigt med det. Inte heller märkvärdigt. Och knappast något att skriva om. Och följande text kommer inte heller handla om influensa utan vad den gjort med mina tankar.
När febern härjar, hostan river och sliter, näsan rinner och hela kroppen känns sårig, trött och tung, vad händer med tankarna på verkligheten då?
För mig innebär det rannsakan: Vad gör jag med mitt liv och vad vill jag göra?
Fråga ställs till fråga. Frågorna leder till nya frågor.
Det betyder också att jag städar i tanken och sorterar bland idéerna: Vad vill jag göra i dag? Vad ska läggas på vänt? Vad vill jag inte fortsätta med?
Lite smygande märker jag att jag omvärderar, omprioriterar, lyssnar och kommer ihåg vad jag glömt i min språngmarsch framåt. Upptäcker att den rörelse jag trott lett framåt leder bakåt. Vilken nesa.
Alltså, rannsakan, städa och sortera.
För att sedan ta ut nya riktningar.
När inte längre febern härjar, hostan river och sliter, näsan rinner och hela kroppen känns sårig, trött och tung.
artexista 