Borde

Så har första advent precis passerat. För mig innebär det att jag borde pynta. Borde.

Det tar alltid emot. Jag måste gå upp på vinden. Hämta kartongen och sedan inte veta om jag ska bära upp den igen eller om den ska stå någonstans och ta plats. Jag är inte så förtjust i dra fram mer grejer, som jag sedan ska packa ned och forsla upp på vinden igen.

Alla andra verkar ha pyntat veckovis, iallafall  flera dagar, innan mig. Alla verkar vara så färdiga, juliga och pyntade. Jag känner mest ett borde. Men sen lördagskväll börjar jag motvilligt. Stötvis. Ogenomtänkt. Oplanerat. Tycker dock att det är härligt att dricka julmust och äta pepparkakor, mammas fantastiska knäck och min egengjorda (jo, det är sant) kola. Kanske tröstäter jag. Det är ok.

Hur det än är kommer adventsstjärnorna upp, ljusslingorna får nya fräscha batterier och balkongräcket glittrar, adventsljusstaken får nya ljus och köksbordet kläs med en duk i rött och grönt. Den vackra julstjärnan jag fått av mor och far pryder sin plats i fönstret och den blinkande ängeln sprider sitt skimmer. Julmust och knäck har bidragit positivt. Känslan av borde har klingat av.

December. Årets mörkaste månad.

Det lyser vackert från alla fönster. Mörkret lättar något.