Respekt

Kränkta medelålders vita män.

Smaka på detta epitet ett slag.

Vad får du för bilder? Vilka känslor föder det hos dig? Och vilka tankar kommer till dig?

Kränkta medelålders vita män.

Och vet du, kränkta medelålders vita män har en klubb, där de, som jag uppfattar det, ganska oreflekterat hänger ihop, håller varandra om ryggen, dunkar rygg, nickar instämmande åt varandra. Och faktiskt inte förstår vad som är problemet: ”Jag har ju inte något problem så hur kan det då vara ett problem!”

Jag tycker det är ett spännande beteende.

Vet inte om du känner till det, men det finns regler som denna klubb upprätthåller. Regler som tydligen är kända för medlemmarna i klubben av kränkta medelålders vita män, men som är ganska okända för resten av världens befolkning. Det spännande är att dessa regler inte behöver kommuniceras, vilket skulle kunna belysa att kränkta medelålders vita män visar drag av omnipotens, etnocentrism och självupptagenhet. Dessa oskrivna regler förväntas nämligen vara regler för alla.

Jag tycker det är en spännande förväntan.

Kränkta medelålders vita män visar inte sällan lite kompetens inom vissa områden. Områden såsom nyfikenhet, även kommunikativa  egenskaper är sällan utvecklade, och ödmjukhet är en bortglömd egenskap . Däremot är andra egenskaper mer fördjupade och utvecklade, såsom självupptagenhet, självtillräcklighet och rädsla.

Jag uppfattar mixen spännande.

Var hittar vi dessa män? I alla läger. Men kanske framför allt bland de som finner makt viktigt och åtråvärt. Därför finner du dem självfallet i arbetslivet, men också i den frivilliga föreningsverksamheten. Styrelsearbete inom bostadsrätter verkar vara en riktigt bra lekplats för dessa män.

Visst är det spännande?

Personligen finner dessa beteende osvängiga, osexiga, oattraktiva.

För de som redan vet allt, de som inte är nyfikna, de som tar sig rätten att bestämma över hur verkligheten ser ut, de som är så rädda att de inte ens ”kan säga flaska” de har tappat mig.

Och min nyfikenhet.

Och framförallt min respekt.