Tiden

Vi vill gärna tro att tiden är linjär.

Att tiden är mätbar och kan delas upp i sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor och år.

Och visst, så är det ju. Å ena sidan.

Men å andra sidan är tiden både snabb och långsam. Samtidigt.

Tiden krumbuktar och gör språng. Korta och långa.

Tiden kan dras ut och bli plågsamt tråkig och segdragen. Likväl som den kan springa med de snabbaste fötter. Tiden kan springa förbi mig i sån’ fart att jag blir lämnad kvar.

Om några dagar har ett år gått. Ett år av fasa. Smärta. Ett år av bottenlös sorg och avgrundsdjup saknad.

Om ett par dagar har det gått ett år sedan min älskade make Per dog.

Allt är sedan dess förändrat. Livets grundton är förändrad. Livet blir sig aldrig mera likt.

Ett år.

Tiden är obönhörlig.

Tiden är trösterik.

Tiden är.

Ett år.

Ett år av bottenlös sorg och avgrundsdjup saknad.