Musikupplevelse

Att gå på konsert.

Smaka på orden ett ögonblick.

Vad ger det dig för känsla? Vilka bilder föds? Hur känns din kropp? Vilka tankar kommer?

Att gå på konsert.

Redan när jag köper biljetten till konserten börjar det pirra i kroppen. En förväntan. En förhoppning. En undran. En fråga. En längtan.

På vägen mot Karlstad CCC finns en riktning. Och det är härligt och se alla som, i  ett slags lämmeltåg av förväntansfulla människor, närmar sig och äntrar konsertlokalen för kvällen.

Efter att ha hängt av mig ytterkläderna och fått det nytrycka programmet i handen sjunker jag ned i salongen och börja läsa. Finner det spännande att det skrivna ordet kan förstora min upplevelse av det ickeverbala, av det klingande, av känslorna som uttrycks i toner, av melodier, rytmerna, klangerna och harmonierna. Dock kan inte ordet bytas mot musiken. Och musik är så mycket mer mångfacetterat än ett språk som det ibland kallas. Jag vänder mig mot det.

Orkestern kommer in på scenen. Förväntan växer sig starkare. Nyfikenheten och förhoppningen. Publiken är samlad. Orkestern har stämt sina instrument. Är redo. In kommer dirigenten.

Dirigenten höjer sina armar. Men hela kroppen uttrycker, leder och andas med musiken och orkestern i samspel. Jag undrar: vad är det som finns mellan dirigent och musiker? Den franske filosofen Maurice Merleau-Ponty skulle kalla detta kött (fr Chair). Detta något som är så konkret att vi kan ta på det men ändå helt imaginärt. Det mest personliga och samtidigt mest allmänmänskliga. Den gräns som finns mellan. Emellan instrument och musiker, mellan musiker och musiker, mellan dirigent och publik, mellan de hörda och det upplevda, mellan då och nu.

Det finns också en gräns och ett avstånd, mellanrum mellan det skrivna notbladet och musikern. Men där och då är musikern det skrivna. Och det skrivna är musikern. Musikern förvandlar det skrivna till musik. Musiken blir kött.

Kvällens konsert var fantastisk. Applåderna ville aldrig ta slut. Publiken visade sin uppskattning för orkester och solist genom det uttryck vi har till buds – att ställa oss upp i bänkraderna. Det visade sig att musikerna också var mycket nöjda över kvällens konsert.

Vad var det vi alla kände denna kväll?

Den stämning som skapades var speciell och skedde ordlöst. En stämning som inte har synlig form, färg och smak, men som känns. En känsla som jag känner och befinner mig i, flera dagar efter konserten. Musik har den förmågan. Wermland Opera har den förmågan. För detta är jag tacksam.

Tack Wermland Opera för en fantastisk upplevelse!