Nu är det endast några få dagar och timmar kvar till val.
Har du bestämt dig? Kanske har du redan röstat? Jag väljer att gå på söndag. Det griper mig djupt att gå till vallokalen, göra mitt val och vara en del av något större. Det griper mig att få vara en del av människors slit, svett, blod och tårar för att jag ska kunna få rösta i ett demokratiskt land. Tillsammans.
I år har jag även engagerat mig politiskt. Talat med människor i valstuga på torget. Fört engagerade samtal med familj och vänner. För mig innebär detta å ena sidan existentialism. Att synliggöra vad jag står för. Att stiga fram ur skuggan. Att bli synlig. Å andra sidan innebär det att ta ställning politiskt och att verka för ett Sverige jag tror på och som jag vill leva i tillsammans med andra.
Tillsammans med många andra är jag skräckslagen för vad som döljer sig i skuggorna. För de outtalade och uttalade tankar och åsikter som häckar i skuggan av retorik och okunskap. Ibland även ren och skär dumhet och ignorans.
Den 19 september bjuder Art Exista in till höstens första Existentiella café. Caféerna denna höst handlar också om livsviktigt engagemang: vår jord, vårt klimat och miljö! Efter den sommar som precis lämnar oss kan ingen gå oberörd. Ingen. Kom på café och samtala, testa tankar och åsikter, lyssna till andras inspel, låt dig ruskas om, lära dig något nytt, ta ställning!
Som människa och som kvinna har jag mer än en gång blivit anklagad för att vara arg. Hetsig. Ilsken. Aggressiv. Undrar om läget hade varit annorlunda om jag varit man? Hade jag då varit engagerad, handlingsinriktad, fokuserad och driven. En man som är engagerad ses ofta som något gott. Potent och handlingskraftig, med drag under galoscherna. En kvinna däremot blir bara ”för mycket”. Jo, det finns forskning i ämnet, en lyssnar inte på en kvinna som är högljudd. Så om du vill få något viktigt sagt: sänk rösten, tala med mjuk stämma och le. Glöm för böveln inte att le. Om du är kvinna alltså.
Några timmar kvar.
Jag kommer fortsätta vara djupt engagerad i det som griper mig.
Ibland ler jag.
Ibland talar jag med stark röst. Med brinnande ögon och gester.
artexista 