På resande fot

rain-931858

Vaknade i natten och hörde hur regnet porlade.

Kollade klockan och insåg att det ännu fanns tid att sova. Men tanken hade satt fart: Behövde jag en tröja till månne? Ett paraply?

I god tid innan bussens avgång han jag köpa en kopp kaffe i automaten på stationen. En slags tradition eller vana. Skänker mig en känsla av trygghet, tror jag. Doften av kaffe – doften av hemma. På bussen delas den lokala tidningen ut. Ser ut genom bussfönstret. Kristinehamn. Trodde vi kommit längre. Tidningen är läst.

Att vara på resande fot är något jag gillar. Precis som att vara hemma. Tycker om att resa iväg. Det pirriga, nervösa och förväntansfulla som dansar omkring i kroppen.

Tycker om att komma hem. Andas ut. Slå mig ned. Slappna av. Känna lugnet sprida sig i kroppen.

Den där spänningen emellan hemma – borta, åka – komma, andas in – andas ut.

Karlskoga.

Äter den medhavda Bärryn. Så gott med bären längst ned i bägaren, djupt inbäddad i yoghurten. Plastskeden känns inte miljömedveten, inte heller yoghurtförpackningen. Plast – en bov.

Igen dessa ytterligheter. Är det där vi ständigt befinner oss? Mellan poler. Mellan skeenden. Mellan då och nu. Det lätta och svåra. Det medvetna och omedvetna.

Asfalten är än svartare av regnet. I vattenpölarna speglar sig himlen. Gräsmattorna har återfått sitt gröna. Timsälven ligger blank och stilla.

På resande fot kl 7.40. Vid 17-tiden är jag framme i Kiev.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s