För precis tre år sedan diagnosticerades min make med en livshotande cancersjukdom.
I ett ögonblick är livet sig aldrig mera likt.
Tiden stannar.
Det går sönder.
Allt är förändrat.
I ett ögonblick.
Efter att ha talat med våra familjer och de allra närmaste vännerna var det dags för nästa steg. Våra arbetsplatser.
Min make möttes av 100% stöd, support, medmänsklighet och värme. Hushållningssällskapet i Värmland och VD Jonas Enström var fantastiska!
Jag möttes av…tystnad. Jag kände mig utlämnad. I dag skulle jag titulera tystnaden som inkompetens, rädsla, okunskap och feghet. Kort sagt kan jag påstå att Örebro universitet i allmänhet och Musikhögskolan synnerhet, har mycket att önska vad gäller krishantering. Detta trots stora mängder dokument, checklistor och forskning.
Lars Björklund skiver i sin bok Det som ger hoppet liv. Fem förutsättningar (2015) att ”Den andra förutsättningen för hoppet handlar om att inte bli övergiven. Det behövs trygghet mitt i allt, en skyddad plats mitt i kaoset. Människor som är nära och sammanhang som räknar med oss. Vi behöver varandra och det är genom varandra som vi blir till” (s 57).
Min make möttes av trygghet och sammanhang. Det gjorde att han kunde arbetade precis så mycket han ville och orkade mellan provtagningar, operationer och cytostatikabehandlingar. Hela tiden uppmuntrad och stöttad av sin chef, sina arbetskamrater och sin arbetsplats.
Min arbetsplats sedan 20 år tillbaka mötte mig med…tystnad. Jag fick själv ta kontakt med företagshälsovård och beställa tid hos läkare. Jag trodde jag var i ett sammanhang, men så var inte fallet. Och ja. Jag blev sjukskriven.
Med enkla medel hade denna situation inte behövt uppstå. Vilket hade besparat mig lidande, samt besparat arbetsplatsen merarbete och ekonomisk förlust. Att kunna och våga möta en person, medarbetare och medmänniska i kris är en livsnödvändighet för alla. Och i synnerhet för dig som är chef, ledare och har personalansvar. Därför erbjuder nu Art Exista i samarbete med psykoterapeut Carola Carlsson kursen ”Konsten att samtala professionellt”.
Ingen ska vara lämnad i kris. Ingen ska behöva känna sig utlämnad och övergiven.
Ingen.
Jag vet vad jag talar om.
Min make arbetade hela sin sjukdomsperiod. Han älskade sitt arbete och jag tror att Hushållningssällskapet stod för ”en skyddad plats i kaoset”. Arbetet skapade sammanhang och genom arbetet fortsatte livet, det fanns en trygg vardag att vara i. För detta vill riktar jag min djupaste tacksamhet till fd VD:n Jonas Enström och till Hushållningssällskapet i Värmland.
En vecka innan min makes död hade han ett möte och överlämning med Jonas på sjukhuset. Min make arbetade in i det sista.
Per dog den 30 september 2017.
Vilken skillnad det kan vara!! Då min John hastigt gick bort hade jag underbart stöd av arbetskamrater och chef hela tiden och långt efter.Vår högste chef inom hela lab.med.kom ihåg den dagen flera år efteråt! Så tacksam.
GillaGilla
Ja, det kan vara mycket olika. Så fint att du hade en chef och en arbetsplats som fanns för dig. Jag önskar att alla fick ha det så när livet går sönder.
GillaGilla
❤
GillaGilla
Tystnaden är typisk vid svår sjukdom, död, och när någon fått sluta sitt jobb ofrivilligt. Jag önskar att folk kunde våga vara med även i dessa sammanhang och hjälpa och stötta för det ger mening i livet även om det också kan vara svårt. Men man berikas på alla sätt. Och man lär sig oerhört mycket och omvärderar livet och vad som faktiskt är viktigast .
GillaGilla
Jag instämmer helt med dig Birgitta. Kan förstå att omgivningen blir skrämd, rädd o s v, men det är fortfarande ingenting i jämförelse men vad den person som står mitt i stormens öga går igenom. Jag delar samma önskan som du Birgitta. Låt oss hjälpa varandra, tala med varandra, se varandra. Vara med varandra.
GillaGilla
Jag beklagar sorgen! Jag kände faktiskt inte till det. Jag känner med dig och livet tar så snabba vändningar att man inte allt hinner med. Jag blev själv änkling 1 januari 2017. Miranda dog i sviterna efter ett epilepsianfall. Jag bestämde mig tidigt att jag i resten av mitt liv skulle jag vara lycklig. Dörren till henne är ju stängd. Numera har jag träffat Lollo som jag också är sambo med.
/Peter
GillaGilla
Stort och varmt tack Peter. Och jag är otroligt ledsen över att du mist din Miranda. Livet är oberäkneligt.
Jag önskar dig all lycka med Lollo och är glad för er skull. Kärleken är störst av allt.
Kram
GillaGilla
Vad underbart för dig att du funnit en ny livskamrat! Min livskamrat dog plötsligt 2009 utan förvarning,men jag (trots att jag vill) har inte träffat någon.Jag är väl måttligt intresserad också kanske,varför vet jag inte.Det känns som en hög tröskel att gå över.
GillaGilla
❤
GillaGilla