Det enastående livet

Solen värmer, småkillarna springer ivrig på och jag känner tillförsikt. Är på väg hem till mamma och pappa för att kratta i trädgården.

Plötsligt ser jag ett stort fång vitsippor blomma. Jag blir så förvånad. Utanför Karolinen, denna tegelkoloss, och innanför trottoaren blommar dessa små ljuvliga blommor.

Vitsippa. Jag smakar på namnet. Vitsippa. Det är något som smakar vår. Bokstäverna liksom rullar runt i munnen och kittlar på läppen.

Plötsligt ser jag scilla och andra lökväxter som springer upp ur jorden. Ur det torra och dammiga skjuter det upp klargröna skott. Så uppkäftigt. Här kommer vi!

Känner hur det spritter till inombords, solen når mig och blommornas sprängkraft rör mig och gör mig uppriktigt glad.

Vitsippa, scilla, snödroppe, påsklilja. Så förfinade, skira och samtidigt vårens obändiga budbärare som förutspår liv och kraft. Igen, dessa vårsmakande namn! Namn som rymmer en melodi om livet.

Mellan dragen med krattan ser jag så hur en snödroppe trängt igenom och vuxit fram ur fjolårets torkade, bruna löv. Jag stannar till, mitt i draget, häpen.

Där i ett ögonblick rymdes hela livet.

2 kommentarer

  1. Visst är det underbart nu! Tänk om tiden kunde stanna upp ett tag. Det är lika förunderligt varje gång.

    Gilla

Lämna ett svar till artexista Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s