Har i veckan som gått stått för val. Vägsjäl. Beslut. Vägsände.
Vart går ens gräns? När har den passerats? Vad gör en då?
Låter sig trampas på, negligeras, utnyttjas? Eller rycker på axlarna, skrattar lite lätt, generas över den andres egoistiska obetänksamhet? Eller säger nej. Jag kan, men jag vill inte. Eller?
Vi lever livet på det sätt som vi kan och vill. Några av mina gränser passerades under veckan. Jag vill inte längre. I beslutet lever en paradox. Samtidigt som jag säger ja till min integritet och mina gränser förlorar jag en dröm, en förhoppning, en längtan.
Ingenting är endast svart eller vitt. Runt eller rakt. Mjukt eller hårt. Livet är både och. En paradox.
Men jag vill vill inte. Gränsen är nådd. Vägsände.
artexista 