Frihet

– Ska du inte släppa hundarna? Frågade O på sista kvällspromenaden och släppte iväg Max ur sitt koppel.

Varför har jag inte gjort det, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Varför har jag inte låtit småkillarna springa lösa och fria i parken, i alla fall en gång per dag?

Varför har jag inte kommit på idén?

Tack O! Nu släpper jag dem varje kväll…om det inte är några andra hundar i parken, vill säga…har inte riktigt den plin på mina pälsklingar…och det är inte deras fel…de har inte fått lära sig…

Att se Goya och Picasso galoppera iväg är ren och skär lycka. Jag kan inte annat än att le. Öronen flyger, tassarna trummar och snön yr. De busar med varandra, luktar på allt och hoppar i snödrivorna. Jag tolkar det som oförställd glädje. Frihet.

Gårdagen har innehållit starten på två kurser. Samtal på promenad och Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet. Det är nästan lika vemodigt att skiljas från en grupp där vi precis lärt känna varandra – som förra veckan, som spännande att möta en ny grupp där vi står inför att just lära känna varandra – som i dag.

Promenadens samtal rörde sig om älven, vattnen, det livgivande, det som alltid rör sig och flyter (panta rei), om broar det fasta och om spänningen där emellan – filosofi.

Kvällen handlade om frihet, ansvar och val. Utgångspunkten var att existensen, enligt Sartre, föregår essensen. Att utbyta tankar, att bli kloka tillsamman, gemensamt undersöka och reflektera, kanske undra mer än att leverera alla svaren. Att filosofera.

När jag så lagt mig för kvällen, slår mig en undran, när släpper jag på mitt eget koppel? När galopperar jag så det ryker i snön? När släpper jag taget och ger mig fri? När låter jag öron och det grå håret flyga och nyfiket, tillika hämningslöst, ta världen i besittning? Om så bara en kort stund varje dag.

Ibland är det lättare att tala om, istället för att göra själv. Ibland är det enklare att se till att de runtomkring en har det gott, istället för att ta reda på vilka mina egna önskningar består i.

Men kanske är det dags nu. Att släppa. En stund.