Jag har funderat mycket på tystnad.
Är tystnaden avsaknad av ljud? Icketal?
Är tystnad beroende av det som låter, av det talade, av ljuden och bullret, av det hörda? Hänger det hörbara och det tysta ihop? Är de varandras syskon? Oavvisligt sammanflätade.
Tystnad kan ge ro. Sinnesro. Vi uppmanas ibland att ”lyssna på tystanden”. Men det är ju knappast möjligt. Vi lyssnar ju på det som stickar fram ur tystnaden. Vi lyssnar på det som kryper fram ur det ohörbara. Vi kan lyssna på det som framträder på tystnadens fond och bakgrund. Hur höra det som inte hörs?
Tystnad är makt. Att inte svara på mail är maktutövning. Att inte svara på samtal är en demonstration av makt. Att inte låta dig veta, känna och förstå vad jag menar, tänker och känner är uppvisande och utförande av makt.
Grymt. Tystnad är ett fantastiskt effektivt sätt att få en människa att känna sig utanför, ohörd och negligerad. Exkluderad.
Ohördgjord.
Maktutövning. En maktutövning som kan gömma sig bakom det naiva och oerhört hjärtlösa ”Men jag har ju inte gjort något”, ”Jag sa ingenting!”, ”Jag tänker inte lyssna på det här något mer!”
Att inte göra, att inte tala, att inte lyssna, att inte göra val är också handlingar och val. Ickeval är också val. Jean-Paul Sartre kallar detta för ”ond tro”. Detta att inte förstå att jag är ansvarig för den frihet som jag innehar som människa, att inte ta ansvar för de val jag kan göra. Att gömma sig bakom ickeval är att lämna sig själv i sticket. Ond tro.
Att vara tysta tillsammans bygger på ett förtroende. Lars Björklund skriver i sin bok ”Modet att ingenting göra. När orden inte räcker till” att det ibland är viktigare att vara tyst än att tala. Tystnaden kan ge den verkliga berättelsen rum. Det samförstånd som infinner sig i tystnaden kan var betydligt djupare och innerligare än att prata. Jag instämmer. Men ett förtroende måste finnas. Hur skapas förtroende för tystnadens vara och rum?
Tystnaden har många ansikten och kan förstås på många sätt.
Vad är din relation till tystnaden?
Använder du dig av tystnad?
Är du tystnad?
Slänger du aningslöst tystnaden i knät på din medmänniska?
Tar du ansvar för det tysta eller lämnar du människor i tystnad?
Ger du utrymme för tystnad?
Tystnad är underbar! Den kan kännas helt rätt men också fel beroende på situationen.Är den fel är den nästan outhärdlig.Det gör ont att minnas de stunderna.
GillaGilla
Jag instämmer med dig. Det gör fysiskt ont.
GillaGilla